Första av mina dikter, som jag delar med mig till världen
Här kommer den.
Dikten som jag lovade skulle komma på bloggen idag. Den är ny, total färsk, och jag delar för första gången med till er av mitt skrivande. Jag är nervös. Nej, det var ett milt uttryck. Jag är skräckslagen! Denna är dessutom nästan i råformat, bearbetad en extra gång inför denna inlägg.
Sa jag att är skräckslagen? Jag, som skriver på ett par manus, dikter, och vill bli utgiven. Jag vet, det rimmar illa. 😁
Så. Ett djupt andetag. *klick*
Livets olika vägar, när hjärtat talar ut🤓😱
Livet ser man framför sig som någonting självklart.
En väg att börja, följa, slutet och allting däremellan.
Planeringar och drömmar, hand i hand.
Men, vad händer när stigen, som du sett rak framför dig,
plötsligt går åt olika riktningar?
Den ena säger inte mer än det andra. Du följer blint, blint,
och hoppas klara dig utan större skråmor.
Nej, det är inte sant.
Skråmor blir det, det vet du, när du tar de där första staplande stegen.
Vågar du ta klivet, min vän? Ta klivet in i det som ditt hjärta håller,
in i det okända.
Du är blind. Hjärtat visar dig vägen, huvudet tvekar.
Du kan inte se bortåt, ser endast fötterna framför dig.
In i en oklar framtid.
Vågar du fortsätta gå?
På en okänd väg, men samtidigt, känslorna är som pusselbitar,
de hittar sin rätta plats.
Du är på väg. Äntligen på väg.
Vågar du ta det första steget?